VÄr yogafröken gÄr runt och instruerar. Med lugn och harmonisk stÀmma guidar hon oss genom de olika rörelserna.
Man andas och Àr i sin egen kropp och sfÀr, förhoppningsvis.
Plötsligt.
- Du sÀger fel! Det ska vara sÄ hÀr.
En av yogadeltagarna! rÀttar fröken.
Man slÀngs i samma stund ur sitt harmoniska flow och blir avbruten i krigare tvÄ av en jÀvla nÀbbgÀdda. Men pÄ riktigt. VÄr yogafröken Àr sÄÄÄÄ bra och utbildad.
Och det kanske finns olika varianter pÄ hur avancerat man vill göra yogan.
Men mÀnniskan kÀnde ÀndÄ att hon visste bÀttre. Va?!?
Hela salen Àr nu i obalans. Alla kÀmpar för att komma in i flytet igen.
Fröken som Àr proffs lÄter oss andas.
Vi kommer igÄng igen.
DĂ„:
- Du ska hoppa hela vÀgen till mattkanten.
En mÀnniska brevid mig lÀgger sig i mina rörelser.
Men vad fan. Jag stirrar hatiskt pÄ kvinnan.
Och.
Eftersom jag Àr tre Är gammal sÄ hoppar jag med flit bara till halva mattan genom hela passet. Och skickar arga blickar pÄ besserwissern brevid. (Vet sÄklart att man ska hela vÀgen fram).
Jag Àr tyvÀrr redan för störd av alla som kÀnner att dom mÄste lÀgga sig i.
Vad Àr det frÄgan om? LÄt folk sköta sitt lixom.
Finns det nÄgot mer irriterande Àn folk som kÀnner att dom mÄste sÀga saker? Som ingen annan bryr sig om. Dom bara laddar inom sig och kÀnner att hela vÀrlden mÄste fÄ veta detta superduuuuper viktiga just jag har att sÀga.
Men please...
LĂ„t mig vara!
LĂ„t folk bara vara!
Ta inte upp andras energi och tidđĄ
Och.
Ja, jag har...
Vilka idioter