I morse när jag drog på mig ett par brallor i mjukt material, (har kommit till den fasen i livet då jag inte vill att något skall sitta åt. Det är lixom inte värt att inte kunna andas bara för att man ska se snygg ut.) så har dom sytt också detta par med ett byxben som är för kort. Jag hinner även denna gång bli irriterad över den ofantligt dåliga kvallen som verkar råda i dessa mjukisplagg. Bannar mig själv att köpa billigt är att köpa dyrt, minsann! Då slår det mig som det alltid gör efter en liten stunds irritation att nämen just det, det är ju mitt ena ben som är markant kortare än det andra. Kanske inte så att det syns med blotta ögat men det är ju inte helt normalt att gå runt med brallor som är olika långa i benen... Hur konstaterades detta då? Ja det var ju inte så att jag gick till farbror doktorn och ba, jo asså mina brallor är olika långa i benen. Kan det bero skillnad i längd på mina ben? Äh nej... Man hade ju ändå trott att man hade lika långa lemmar fram till att jag började ta lektioner i klassisk balett och fröken lägger mig ner på golvet och konstaterar att jora minsann, höger ben är mycket kortare. A men vafan, missbildning!!! Jag var typ tolv... Så från den dagen hörrni stämplade jag mig själv lite krymplingaktig. Det har dock gått över. Det enda men som fortfarande sitter är möjligtvis en aning vaggande gång, men det kan ju lika gärna vara åldern;)
Har ju upptäckt att det finns jobbigare kroppsgrejor att nojja om.
Hårbeklädnad i ansiktet... jättebra att ha på vintern dock!
Muffhår som övergår i benhår, så att man inte riktigt vet var det ena slutar och det andra börjar, haha!
Knälugg, alltid snyggt att visa upp på sommaren.
Liten hårtofs på stortån- alltid gulligt!
Sist och minst, håret på huvudet som INTE är svallande och svällande utan mer av den sparsmakade varianten med härliga vikar upp mot huvudsvålen.
Ja man kan ju inte få allt, men man e ju så skitsnygg i övrigt så det kanske kan kvitta;)
Så här ser jag ut för det mesta! Vaddå gör inte alla 43-åriga småbarnsmammor det???