Dag två. Blogga varje dag eller?
Asså fy f vad konstigt det här känns då...
Jaha, vad jobbar du med då?
Och jag ba; jag bloggar!
Fett skumt.
Fast nu jobbar man ju inte med bloggning för det är ju som sagt dag två och sponsorerna lyser med sin frånvaro;) Jättekonstigt faktiskt!
Men what the hell, nu kör vi!
Abortfrågan.
Alltid en svinhet potatis. Och för att klargöra: jag är ingen abortmotståndare, kvinnor har rätt till sin egen kropp. Men nu har det gått för långt tycker jag. När det under pågående abort kommer ut ett foster/ människa som "typ" lever ja då får man väl ändå sänka antalet veckor det skall vara möjligt att göra abort. Eller är jag opåläst? Det klart att det finns specialfall där kvinnor inte har märkt att de varit gravida på grund av olika anledningar men då kanske man kan pröva det specifika fallet. Om det finns risk att barnet lever så skall det sprutas in en dödande lösning i magen på kvinnan så att lösningen når fostrets hjärta. Men snälla... Jag börjar på riktigt gråta. Alla som har fått gåvan att ta emot ett barn förstår säkert, och sannolikt de flesta andra också. Så SÄNK den allmänna lagstiftningen om 21 veckor!
På tal om barn. Min unge är bäst <3.
I helgen vid nattning så klappar han mig på kinden och säger:
Mamma, du är smart och mysig.
Mäh! Hur roterar man?;)
Gränsen för livet är hårfin, oavsett lagstiftning. Det är alltid ett etiskt dilemma när människan går in o leker gud. Vem har första tjing på rätten om livet i det här fallet? Mamman? El om det finns någon pappa... eller barnet? Vad för blir det för liv för ett barn som blir fött av en kvinna som inte önskar barnet? Som själv kanske är barn som blivit gravid vid ett övergrepp eller en ungdom på en rumlande festnatt. Vem är jag att dömma? Oavsett bör det ju vara så smärtfritt "fysiskt" för alla inblandade parter som det går. Att stoppa ett blivande liv låter barbariskt oavsett omständigheter. Men frågan är om det inte är än värre att hålla någon vid liv som inte önskar det. Dödshjälp ska vi ha det i Sverige?