För några veckor sen på yogan. Jag irriterar ihjäl mig på dom här inbitna yoginisarna som näsandas så det typ överröstar yogafröken. Resultat av det blir såklart att jag inte alls får den där lugnande effekten som yoga skall skänka en eftersom jag bara vill väsa till dessa vethurmanandas-människorna att dom kan för f hålla sina andetag för sig själva! Dessutom så är yogan på Sats (jag vet det är inte yoga på riktigtriktigt, men dom har den på lunchen vilket passar mig) och jag anser jag att dom där flumyoggisarna kan hålla till i någon indisk håla någonstans och låta oss träningsmänniskor yoga ifred. Med våra tighta träningsbrallor och linnen i bjärta färger.
Idag på yogan. Jag näsandas. Jättehögt dessutom. Och blundar. Och mår bra. Och önskar att jag yogade i en indisk håla tillsammans med likasinnade näsanderskor.
Livet är föränderligt och tydligen mina åsikter också:)
Slutsats: det är med yoga som med hasch, det krävs några gånger innan man hittar den där sköna känslan. Haha skoja ba!
Nämen på riktigt så har jag hittat yogan. Den är INTE överreklamerad<3
Namasté på er vänner!
