Nu börjar det dra ihop sig minsann.
Det är dags att ta hela familjen på julmarknad.
Så himla myzigt.
Elr?
Förväntningarna är så högt ställda varje gång man ska till att bege sig in bland stånden som dignar av härligheter och tomtarna som glatt vinkar och hälsar på barnen. Det är en underbar stämning helt enkelt.
Men.
Det slår aldrig fel.
De dingnande stånden är inte så värst dignande.
Här och där kan man om man har tur köpa någon hemgjord senap från Hultebruk typ men annars är det ju bara raggsockor och dörrkransar.
Va fan.
Vart tog julkänslan vägen.
Här tänkte man ju checka av minst hälften av alla julklappar.
Men det är väl för fan ingen som vill ha en enrisdörrmatta på julafton när julen typ är över?
Eller hemtrampad honungsglace när julskinkan redan står griljerad och färdig på bordet?
Näe man känner sig lurad på konfekten och myzigheten helt enkelt...
Så.
Då djupnar vallgraven mellan ögonbrynen en aning till.
Numera går den inte att släta ut även om man har avslappningsmediterat i timmar.
Det är lite tråkigt för man ser så sur ut med den där bistra rynkan.
Men What the heck?
Det ger väl patina till ansiktet?
Eller.
Nej just det, det var bara för män det gällde.
Attans glömde av mig totalt...;)
Jag längtar inte alls efter sommar på landet... Som sagt älskar snöblandat regn:)