Snackade med min granne.
Vi pratade om resor.
Jag som hatar att flyga och så.
Tänkte här dela med mig en liten godbit från mitt resande...
Jag bokade en resa till Brasilien, L var väl cirkus tre månader. Jag tyckte tydligen att det var en ypperlig idé att flyga runt halva jorden med en spädis. Måste ha befunnit mig i någon slags amningsdimma eller nåt.
Jag ba: Nej men det är ju inga problem maten finns ju i tuttarna. Vad kan hända?
Så sa jag och slängde i min alldeles nykläckta bebbe alla möjliga vaccinsprutor...
Här borde ju någon bara ha gått in och sagt stop!
För.
Du hatar att flyga, du får panikångest av trånga utrymmen och du HATAR VERKLIGEN att inte ha kontroll.
Men nu gjorde ju ingen det, och då gick det som det gick.
Med paniken på randen till utbrott så åker vi ut till Arlanda. Jag försöker hela tiden spela käck, men inom mig är det bara någon som står och ångestvrålar rakt ut. Men jag är ganska bra på att låtsas, tills det rinner över...
Nåja.
Nu lyckades jag tydligen foola alla inklusive mig själv ända ner till böjen i boardinggången. Där brast det.
Jag börjar tokböla och hackar fram att det inte kommer gå.
Då kommer flygvärdinnan ut från planet och ba: Det kommer att gå jättebra. Inga problem!
Sure, tänker jag.
Säkert!
Men mej lurar ingen varvid jag och man och barn vänder och traskar upp.
Planet blir en timme försenat för dom måste leta reda på våra väskor, vilket innebär att alla missar sin connection i München eller vad det nu var.
Man känner sig stolt helt enkelt. Som att man åstadkommit något bra...
Nä fy fan.
Numera garvar emellertid även mannen åt denna händelse och skämtar om att det var det dyraste ölen han någonsin druckit på en flygplats.
17000:- för en Mariestad.
Det var väl inte så farligt.
Skit i det.
Grannen som är psykolog berättare att panikångest är en sårbarhet som aldrig går bort. Den triggas gärna av stress. (Picture this: nybliven förstagångsmamma med liten bebis på väg till Amazonas typ.)
Baam!
Där har vi det.
NU kan all kognitiv terapi gå och slänga sig i väggen. Sårbarheten går aldrig bort.
Skönt ändå att veta att det inte är fel på en, eftersom man aldrig lyckas jobba bort den där jävla panikångesten.
Nåt jag däremot lyckas med är att hitta resmål dit man slipper sitta flera timmar på flyget.
Nu har jag bokat Åre.
Världens bästa badland typ, restaurang och mys.
Och.
Halva priset eftersom ingen annan vill åka dit i november när inte skidbackarna har öppnat ännu.
Vi kommer att ha hela plejset för oss själva, HEHE!
Lika bra som vilka tropiker som helst!