Toleransen.
Ja, den har ju ökat om man säger så.
Alltsedan man blev blessed with a Child.
Numera är det inte så noga vems handduk man råkar få tag i när man duschat. Det går tom. bra med en halvblöt som ligger på golvet. Man är lycklig bara att det råkar finnas en handduk i badrummet.
Något som man också mer eller mindre har slutat bry sig om är kladdiga glas. Förut höll man ju på att kräkas bara det satt ett litet fingeravtryck på glaset. Nu dricker man utan att blinka upp både kexsmulor och annat smarr som kan finnas på barnets glas.
För att inte tala om sängens tillstånd. Innan barnet så fick det inte ligga en enda smula i bädden. Nu är det mer så att om man lyckas norpa åt sig lite sovspace så skiter man både i smulor, grus och kissfläckar.
Annat som man inte ens reflekterar över är ju klassikern kisstänk på ringen. När man är fyra är det svårt att pricka..., samt att man är en vandrande mammaservett. Att torka sig på papper kommer tydligen först vid sex års ålder...
Ja, ja.
Jag är lycklig iaf. Bara jävligt trött...
Min lilla rampyr:)