Jag vabbar idag. Denna underbart härliga företeelse...
När man har en liten sjukling som varken vill äta eller dricka. (Och dricka MÅSTE dom ju var 5:e minut elr vad det är, annars blir dom uttorkade. Det vet man ju...)
Så.
Dagen går till att tvinga/locka/hota/lura i vätska i feberbarnet.
Och.
Längta till läggdags.
Jag är ju nämligen så f*ing hönsig av mig. Oroar ihjäl mig på ett fullkomligt osunt sätt när jag inte lyckas trycka i ungen saft. Asså for real, han har typ 38. Inte 42. Men man blir ju trött av allt oroande...
Speciellt när man spenderat typ hela natten som en hök över ungen och vakat.
För.
Det rosslar ju lite när han andas. Får han ens luft? Ska jag ringa 112? Tänk om han slutar andas om jag somnar...
Störd? Nä, inte alls... Han är ju trots allt fyra och ett halvt, inte två månader. Det är inte så troligt med plötslig spädbarnsdöd, vilket för övrigt inte har något alls med förkylning att göra...
Men.
Det finns inget som piggar upp en annars rätt jobbig dag som 400 avsnitt av Clifford- den stora röda hunden.
Har ni missat den så går det att streama timme efter timme på Netflix. Rekomenderas starkt!
