Det är jättekul. Not. Jo, om man tycker det är exhiting att släpa sig i säng kl 22 och då ändå inte hunnit ta disken. På riktigt, hur fixar ensamstående föräldrar sin vardag? Jag har sån respekt! (Min partner är ju bara borta en stund) Och då menar jag dom som inte har en partner ever, förutom kanske varannan helg. Inte dom som får vila upp sig varannan vecka, hehe!
Så. Att vara helt själv med allt. Barn, hund, disk, räkningar, tvätt, matsäckar, skrubbsår och bajsblöjor. Fy fan! Uppmaning till samtliga: Racka aldrig ner på en ensamstående förälder innan ni har provat själv!
Och uppmaning till politikerna: Stötta dessa ensamma kämpar så att dom orkar ta hand om allt. Det vinner samhället på i längden. Låt dom slippa dubbeljobba och sen gå på Ica med trötta dagisbarn.
Glada föräldrar=glada barn, så det så!
Mer då. Har får en vulgus hulgus-knöl (elr vad det nu heter) på foten. Känner mig purung. Svinont gör den också. Så nu är det dags att börja köpa fotriktiga skor. Fotriktig. Jag vill inte köpa fotriktiga skor, jag vill köpa ashöga klackar och sticka till NYC. Fast va fan ska jag göra i NYC. Jag hatar shopping och folksamlingar och börjar hyperventilera om man måste åka hiss i nån skyskrape. Nae det är bättre med Birkenschtock och rödvin i soffan. Kommer förresten ihåg på den tiden då man inte kände av kroppen. Den var lixom bara där. Nu då. Ja i ärlighetens namn så är kroppsdelarna man känner av fler än dem man inte känner. Om man nu räknar bort blodomlopp och celler och sånt som ingen människa kan känna. Man går ju inte direkt omkring och ba: Fan vad jag har ont i aortan idag...
Men okej, här kommer dagens krämpor:
Vulgusen som sagt
Sönderpillade hälar. Kan lixom inte hålla mig när det finns en skinnbit att knåpa bort, vilket gör att det gör ont att stödja på dom. (jag vet, det är tveksamt att outa detta...)
Ett knä som är något opålitligt...
Den där jävla ischiasen.
Cementaxlar.
Huvudvärk.
Asså, att man ens står upp...
Så Jag asså...