Utanför min tomt på gångbanan svischar det med jämna mellanrum förbi en neongul eller neonrosa färgklick. Man kan tro att det är glada barn som springer förbi med färgglada kläder, men icke. Det är joggarna. Dom som gör att man lite äcklad lägger ner chipset i skålen eller går och häller ut vinet i slasken.
Inte nog med det.
Ganska ofta blandas joggarna upp med cyklisterna. Då menar jag självfallet inte dom som på ett normalt och mänskligt cyklar och hämtar sina barn i skolan, utan dom som har en rymdliknande hjälm och ligger framåtböjda över styret. För obligatorisk vindminskning. Ja, det är då man går och slänger kexet med brieost som man just skulle inmundiga.
Har man riktig tur så får man också vara med om rullskidåkarna. Dom som egentligen åker skidor på vintern och tränar förebyggande för att inte tappa skidmuskulaturen. Då räcker det inte med att snabbt göra sig av med det man tänkte käka för stunden, näj då snabbslänger man hela godisförrådet och tar fram en fruktskål.
För frukt är ju också godis.
Dessa hurtbullar har säkert ingen aning om hur mycket ångest dom ställer till med när dom lite självbelåtet flyger förbi. Man känner sig dålig och lat.
För.
Man vet ju att man ska träna. Och vara smal. Och ansad. Och snygg.
Tur i alla fall att man har en hjärna då. Eller just det, den låg ju i plastpåse bredvid. Fan.
Brandstationen hade öppet hus i helgen. Där fanns något för alla:)